jag vet inte längre vad jag ska göra. jag mår sämre för varje dag som går, varje dag jag ser dig. jag klarar inte av det, det går snart inte mera. jag spelar glad men vad ska jag göra när ingen längre vill ha mig där. jag försökte kämpa upp det. jag försökte hjälpa till men räckte tydligen inte och nu är det över. över föralltid, det är nog så det blir eller? jag kan inte göra mera, jag orkar inte mer. det är kanske så det skulle vara, att vi en gång i tiden skulle gå skilda vägar men det känns inte rätt. inte för mig, jag saknar dig som fan egentligen. bara att jag inte visar det för det skulle inte gå, jag kan det inte. jag har inte tänkt mig för och det vet jag mycket väl, det är mitt fel, det är det att det blev som det blev. jag tänker tillbaka när jag mådde som bäst, alla minnen, alla dagar, det bara rinner iväg, den tiden var den bästa i mitt liv och jag kommer aldrig glömma det. jag vet inte om jag kan förlåta endå, om jag ska ta chansen igen och gå neråt, nej jag vet inte. vet ingenting, jag kan inte förklara med ord..


läs inte, jag går över på min emosida..